Springa ftw!

Hade en sån där trögstartad dag idag. Körde visserligen lite stretch och styrkeövningar imorse men utan den där härliga träningsinspirationen. Stod över att äta en kaka när vi fick sällskap till förmiddagsfikat och gick efter det dessutom omkring med ett enormt sötsug som höll i sig över lunchen och flera timmar till. Det gick över först när jag gav efter för suget, åt en kaka och drack lite kaffe. Gissa vad som hände sen? Jo, träningslusten kom tillbaka som ett brev på posten så jag laddade ner Anja Perssons sommarprat och gav mig ut på ett härligt pass.

Vad som är ännu coolare är att jag idag för första gången på länge kände när jag närmade mig slutet på min runda att jag nog skulle ta en sväng till. Så istället för att springa ett varv och vara helt slut när jag kommer hem så blev det nu ett och ett halvt varv och jag är fortfarande tokenergisk. Knäppt men helt underbart! Varken benen eller lungorna gav upp på vägen och jag känner mig stark.

Vet inte om det beror på kakan, men jag tänker ändå att det är bättre att ge efter för kroppens krav på tillfredställelse ibland och få sig ett fantastiskt träningspass på köpet (två flugor på smällen) än att vara utan kaka och inte orka träna. Hellre småfet och stark än en duktig, men tråkig, karaktärsmänniska. 

(Påminner mig själv om att kaka+löpning inte är = fet...egentligen)